glaskanin

På Kulturnyheterna (SVT 2) rapporterar Dennis Dahlkvist (?) entusiastiskt om en  utställning med designern Jean Prouvé som, hör och häpna, bl a gjorde bekväma stolar. Han var utbildad till  smed och visste alltså hur man använde materialet. Jag kommer genast att tänka på "Tiden som är för handen", som ju handlar om den speciella tysta kunskap som är förutsättningen för mycket konstskapande. (Se min tidigare text Kryss och ringar.) Är respekten för hantverkskunnandet på väg tillbaka hos konst- och designteoretikerna?

Härovan dagens konstverk från min hand. (Skoja!)

Uppiggande bok som stått oläst i åratal i min bokhylla. Men det rätta ögonblicket var väl just nu. Den handlar om design, den "svenska stilen", vad som är fint och fult. Man känner igen mycket från konstdebatten... Bäst är den skarpa beskrivningen av hur blinda kritiker (m fl) är för vilka bakomliggande strukturer som styr vad man tycker är vackert och smakfullt.


(Och som av en lustig tillfällighet dök det upp Kellogsreklam här nedanför. Boken inleds ju med kapitlet Kellogskvinnan.)