"Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar"
En underhållande bok av Lars Vilks och Martin Schibli. Ironin står som spön i backen, men på ett ganska vänligt sätt. Boken handlar om konsten/konstnärsskapet som yta (och så kan man uppleva mycket konst idag). Det finns inte en rad om varför man väljer att jobba med bilder, performance, installationer, o s v.
Samtidigt är den bitvis en användbar handbok med goda råd om praktiska problem vid utställningsmontering och hur man tacklar olika sorters gallerister. Vilks poäng (som han även tidigare förfäktat) är att konst är det som konstvärlden utnämner till konst, och det gäller bara att fixa en smart readymade. Texten är lättbegriplig och avklädande, inga mystifieringar a la Lars O Ericsson eller andra teoretiker.
Fast jag kan inte låta bli att tänka: ingen publik hade brytt sig om att klättra ner och titta på Nimis om inte Vilks hade lagt ner en massa konstnärlig kärlek i sitt spikande på tornet. Fiffigt närverksarbete är nog bra men det måste också finnas nåt att titta på.
Samtidigt är den bitvis en användbar handbok med goda råd om praktiska problem vid utställningsmontering och hur man tacklar olika sorters gallerister. Vilks poäng (som han även tidigare förfäktat) är att konst är det som konstvärlden utnämner till konst, och det gäller bara att fixa en smart readymade. Texten är lättbegriplig och avklädande, inga mystifieringar a la Lars O Ericsson eller andra teoretiker.
Fast jag kan inte låta bli att tänka: ingen publik hade brytt sig om att klättra ner och titta på Nimis om inte Vilks hade lagt ner en massa konstnärlig kärlek i sitt spikande på tornet. Fiffigt närverksarbete är nog bra men det måste också finnas nåt att titta på.
Kommentarer
Trackback
