glaskanin

Hårdkokt som en sten, och lika hjärtlös. Jag är eder gädda i bloggosfären, och så in i vassen trött på konst. Men bilder är oupphörligt kul.

Att surfa runt bland konstlänkar, bloggar, foton och helt vanliga hemsidor är den bästa medicinen mot högmod. Det finns väldigt mycket där ute. Massor av intressanta/ointressanta bilder och texter. Malande enfaldiga och självupptagna självbetraktelser dominerar, men plötsligt kommer nåt jättebra när man följer ett länkstråk. Och det är inte säkert att upphovsmannen är En Riktig Målare, eller Den Svenska Konstnären, det kanske t o m är en amatör. Fast i sanningens namn: bland amatörerna florerar det värsta navelskåderiet och söta kattbilder står som spön i backen. Men en del av mina kära pretto-kollegor är inte bättre, tror att det räcker med några akvarellstreck i kinesisk stil för att vara genial. Eller förskansar sig bakom tjocka listor över sina lyckade meriter.

Nu ska vi emellertid alla förnya våra almanackor, käka palsternackor och absolut inte avge några som helst löften. Bara fortsätta på de inslagna stigarna. Led milda ljus!