Jag finner, alltså skapar jag?
På Kulturnyheterna (SVT 2) rapporterar Dennis Dahlkvist (?) entusiastiskt om en utställning med designern Jean Prouvé som, hör och häpna, bl a gjorde bekväma stolar. Han var utbildad till smed och visste alltså hur man använde materialet. Jag kommer genast att tänka på "Tiden som är för handen", som ju handlar om den speciella tysta kunskap som är förutsättningen för mycket konstskapande. (Se min tidigare text Kryss och ringar.) Är respekten för hantverkskunnandet på väg tillbaka hos konst- och designteoretikerna?
Härovan dagens konstverk från min hand. (Skoja!)
Riktig konst.
Originalmålningar: äkta konst.
Gallerix skyltfönster i Huddinge centrum.
Gallerix skyltfönster i Huddinge centrum.
Politiskt korrekt
har blivit en kliché, ett uttryck man använder lite hur som helst för att markera att man minsann gör som man vill (d v s lydigt går i mainstreamfållan för individualism). Nu senast såg jag det i nya numret av Konstperspektiv.
Lite irriterande. Vem som helst kan vara politiskt korrekt i enlighet med sin uppfattning, såväl kristdemokrat som vänsterpartist. Men uttrycket har kommit att bli synonymt med "fyrkantig vänster", och av främlingsfientliga grupper används det för att beskriva oss som inte vill klistra schablonerna "kultur" och "ras" på våra medmänniskor.
